Ja nu är det över en vecka sedan jag skrev här i min blogg och det finns verkligen skäl till detta i form av både jobb och annat som har krävt min både kraft och ork. Det är verkligen inte lätt att orka med allt man önskar när man går på en VLCD-diet. Jag känner dock fortfarande att det fungerar bra men har också fått erfara motgångar de sista 2 veckorna då jag plötsligt har känt sug efter den där felaktiga kosten så som godis och fet mat...Konstigt att man plötsligt får lust till detta igen. Jag skulle dock aldrig bryta min flytande kost utan jag gör som jag brukar...reagerar, konstaterar och agerar. Jag är tvungen. Det finns inget alternativ och detta måste jag nästan varje dag försöka att intala mig och hittils har det ju fungerat för igår måndag så var jag på Obesitas avdelningen på Sahlgrenska för att väga mig igen men också få det där meningsfulla samtalet med min sköterska. Detta är så viktigt känner jag för jag får ofta flera nya tips om saker och ting men också ofta förklaring på vissa saker jag känner och upplever. Denna dag insåg jag att jag har nu tappat ca hälften av de 30 kg jag har som mål i min viktnedgång. Jag är fantastiskt stolt över mig själv men det är ingen dans på rosor alls...
Jag har haft en väninna hemma idag och vi satt i 4 timmar och pratade om allt. Det är så skönt! Vi får lufta våra undringar om saker och ting i livet och ofta kommer det ju då upp hur det går med min viktminskning. Jag kommer aldrig att genomgå denna fas igen i livet, detta har jag lovat mig själv och om jag då ska fortsätta att inte vara överviktig (den dagen jag nått min målvikt) så måste jag fortsätta att tänka på vilken mat jag stoppar i mig och att jag motionerar. Det är ju en ganska lätt ekvation men...det är en livsuppgift för mig då jag faktiskt måste ändra min syn på mat mm och även se på de tillfällen jag har använt mat eller godis i en s.k "tröst". Jag måste även där använda mina ord: reagera, konstatera och agera! Stanna upp och faktiskt förstå varför jag äter, det kan ju faktiskt vara så att man är hungrig och då ska man äta om det är dags för detta, men är det för någon annan saks skull så konstatera detta och agera på rätt sätt. Det kan ju vara så att det räcker att ta ett glas vatten, ta en frukt, gå en promenad eller ring och prata av sig med någon. Jag är övertygad om att det går att avleda den där "mattrösten" till ett mer sunt agerande. När jag väl lär mig att få rutin i mina mattider och att se till att jag aldrig är sådär akut hungrig så är jag övertygad om att jag inte använder maten till fel saker.
Den 7 december ska jag tillbaka till Sahgrenska och då ska jag träffa min dietist för första gången och detta ska bli så spännande och förstås skönt då jag dagen efter får börja äta frukost. Jag har också fått till uppgift att själv fundera på vad jag skulle vilja börja med att äta. Nu ska dietisten räkna ut hur mycket jag ska börja äta och jag måste följa detta men det är så bra att jag själv måste vara delaktig i förslag på mat. Jag har mycket att lära mig men jag ser fram emot att kunna lära mig om hur jag ska äta för att må bra.
Nu säger jag på återseende!
Kram Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar