Inför Skottland resan och Ingelas viktresa

Hej igen :)

Nu har jag återvänt till hemmet efter en lång jobbhelg. Många timmar är gjorda men jag tycker det är en fantastisk arbetsplats och då tänker jag inte endast på lokalerna utan också mina härliga arbetskamrater och miljön vi arbetar i och alla mina medarbetares kunskaper som jag verkligen respekterar och är mycket stolt över att få ta del av. Dessa jobbhelger går väldigt fort när man trivs så gott på arbetsplatsen. 

  Nästa måndag reser jag och min yngsta dotter till min son i Skottland. Längtan är stor och vi båda ser verkligen fram emot denna resa. Det ska för det första bli underbart att få umgås med min son i 5 dagar men också få se var han bor och såklart också träffa hans sambos familj. Åka på lite turer och se omgivning och diverse olika turistmål ska också bli trevligt. Shopping såklart! :):) men jag ska inte shoppa kläder....för 5 dagar efter vi har kommit tillbaka till Sverige inleds min VLCD period. Jag ska däremot shoppa andra trevliga saker. 

  Tänk...det närmar sig med stormsteg nu och jag samlar mycket kraft och energi och ju närmare jag kommer den 16 september, ju mer energi bubblar i kroppen känner jag. När jag nu har testat olika smaker av en speciell leverantör så känner jag mig lite lugnare då dom har smakat väldigt gott. Jag och min sambo har också pratat mycket om just den första tiden och vi båda har försökt att försöka tänka oss hur det ska bli. Jag är övertygad om att jag måste hålla mig sysselsatt med olika saker och min sambo är införstådd med att jag kommer att behöva mycket stöd. 

  Detta är ju en resa också...min egna speciella viktresa som jag en gång för alla packar inför. Skillnaden med denna resan är att jag kommer endast att packa ner och aldrig mer packa upp min gamla packning. Däremot tänker jag handla helt nytt bagage med kläder när jag landar i december...

Jag önskar er alla en god natt. Krama varandra.

Kram Ingela 

Ätafelkänslan :) tankar inför Ingelas viktresa

Ja nu är det jobbhelg och även träff med föräldrar, barn och barnbarn. Härligt! Varje gång jag arbetar helger så blir jag påmind om min vikt. Vi arbetar långa pass på helgerna och när man är tung tar ryggen stryk på olika sätt. Varje gång jag ska böja mig ner och göra något gör det ont överallt och jag är på väg att tappa andan. När jag sen ställer mig upp blir jag yr. Allt är i vägen, man känner sig irriterad på sig själv, allt känns bara jobbigt.

  Men...inte länge till!!! Denna jobbiga känsla lägger jag till i den där banken som jag påminner mig själv om...alla dom där jobbiga momenten som jag upplever som tung alltså. Dom tar jag fram och påminner mig själv om. 

  Av naturliga skäl tänker jag på min VLCD tid, som inleds snart, mer och mer. Försöker förbereda mig så mycket det går. När jag t.ex. äter något fel försöker jag komma ihåg den där jobbiga känslan efteråt. Den där känslan när man nästan kräks både av sockerchock men också känslan av illamående eller ont i magen. Ingen njutbar känsla alltså. Nä...jag längtar så fruktansvärt efter att mår bra och känna mig rörlig och energisk igen.

  Nu väntar ett långt arbetspass i morgon så jag säger natti och sov gott :)

Kram Ingela 

Längtar efter inledningen av Ingelas viktresa

Ja då är jag här igen :). Denna dagen har verkligen kantats av olika slags längtan, men den längtan som har vart värst är längtan efter barn och barnbarn. Det brukar alltid axellerera när jag närmar mig tidpunkten för att träffa dom igen vilket jag ska i den kommande helgen. Det är tur att det finns medel att både prata och se dom när man befinner sig långt från dom. Likadant gäller min son som ju flyttat nyligen till Skottland.

  En annan längtan som skavt i min kropp och själ idag är längtan efter att bli och känna mig lättare och mer rörlig. Uppleva den där härliga energin som strömmar tillbaka i kroppen för varje kg som jag går ner. Hade jag fått så hade jag redan börjat själv med VLCD dieten men doktorn sade uttryckligen till mig att inte börja själv för då skulle det tydligen finnas risk för att jag skulle tappa fokus när jag väl startar hos Sahlgrenska. Såklart gör jag som doktorn säger och öppnar inte min kraft- och energibank förrän den 16/9. Jag kan ju också nämna att jag testat ytterligare en smak (Shakes) från samma leverantör som jag skrev om igår. Resultatet var mycket bra. Den påsen hade smak av jordgubb och även den var mycket god! Varför denna otroliga längtan har utmärkt sig med hull och hår även idag är även för att min värk i kroppen har blivit mycket sämre dom sista dagarna. Jag är endast smärtfri ca 2-3 timmar efter jag har promenerat. Det gäller verkligen att övertala kroppen varje gång jag ska ut för det gör verkligen jätteont varje steg jag tar de första 50 meterna. Jag är därför övertygad om att värken blir mindre när kroppen inte behöver dra runt med för många kilo. Längtar...

  Det blir ett kortare inlägg ikväll för John Blund knackar på dörren och ögonlocken börjar att stängas :). Sov gott och var rädda om varandra. 

Kram Ingela 

Motion och studier

Ja då var nästan tisdagen förbi också. Vi brukar alla kommentera hur fort tiden går men jag upplever verkligen att tiden bara rinner iväg.
  Idag har jag hämtat mitt provpaket från en leverantör av pulvershakes för min VLCD (Very Low Calorie Diet) period. Det ska bli spännande att testa dessa men jag har redan testat en påse från denna nya leverantör och den smakade jättegott. Det gör ju saken väldigt mycket lättare om drycken/sopporna smakar gott. Tyvärr har jag lite svårare med de varma sopporna men jag måste ta mig förbi detta hinder för att inte kunna ge kroppen någon varm föda på 3 månader är väldigt svårt kan jag tänka mig. Jag är dock inte så orolig för det finns en uppsjö av olika sorter så det är bara att välja och vraka.

Jag började ju min tredje termin av min utbildning till USKA den 18/8 och jag har idag också hunnit med att skicka in min första deltenta i denna kurs. Den kursen jag läser nu är uppdelad i 4 delar och för varje del skickar man in ett så kallat uppdrag (deltenta). Denna deltenta ska då betygssättas och när hela kursen är över ska man göra sin muntliga slutexamination. Denna examination gör jag via Skype. Jag studerar på distans och detta är verkligen toppen! Jag kan plugga vilken tid som helst på dygnet om jag vill men det gäller verkligen att ha disciplin över sig själv.
  När vi då är inne på disciplin så kommer vi ju lätt in på min kommande VLCD period. Snacka om att jag måste ha disciplin på mig själv...pust...men kunde jag sluta röka för ca 2 år sedan och nu skolar om mig vi 50 års ålder ska jag väl för sjutton också kunna gå ner i vikt??? Ja...det ska jag klara, så de så!! När jag har nått slutmålet kommer jag att stå och hånflina åt min övergångsålder och säga: "Där fick du vad du tålde, tji fick du!!" :):) Det är ju just min övergångsålder som har spelat mig ett spratt och delvis gjort att jag plötsligt gick upp alla dessa vansinniga kilo. Jag vet...jag har också ätit mig till en del av kilona. Det finns ingen genväg till att gå ner i vikt. Ekvationen är ganska enkel: Jag måste göra av med fler kalorier än jag äter. Alltså: Ut för sjutton och rör på dig Ingela! Ja dessa ord ekar varje dag i mitt huvud och jag försöker nu vänja kroppen vid att göra någon form av motion varje dag. Promenaderna är ju härligast men jag har också en motionscykel som jag äntligen har börjat använda istället för att den har stått i hörnet och glott på mig och givit mig dåligt samvete. :) Våra kroppar är gjorda för att arbeta och röra på sig. Jag sade idag till min sambo att snart är det hög tid att plocka fram både regnställ och senare till och med vinterutrustningen i vinter. Promenera ska jag...oavsett väder.

  På fredag återvänder jag till min hemstad för att arbeta över helgen. Jag ska då såklart också träffa 2 av mina barn och mina bägge barnabarn. Min son bor ju nu för tiden i Skottland och dit åker jag snart också. Jag måste ju titta till min lille son på 25 år...:):) En gång mamma, alltid mamma.
  Jag längtar alltid efter dom alla och ibland blir längtan för stark och då är det bara att sätta sig i bilen och köra till dom (förutom min son, då flyger jag). Under denna helg sover jag hos mina föräldrar så jag får även träffa dom varje gång. Det gäller att packa in alla möten med nära och kära under den tiden jag är på besök.

Nu säger jag godnatt och önskar er alla en underbar sömn.
Kram Ingela

 

Energi

Idag har jag upplevt igen hur en annan människa kan överföra positiv energi endast genom text. En vän skrev till mig att han visste att jag skulle fixa min viktresa. Men jag tror att det var sättet han skrev det som gav mig extra energi. Han var rak i sitt budskap och han har nyligen själv genomfört en resa som han ska vara oerhört stolt över. Oavsett så gav hans ord mig en rejäl "kick" och denna energi gick oavkortat till min bank jag sparar allt sådant i. Denna bank kommer att öppnas lite då och då när det behövs från och med den 16 september.

  Jag vet också att mina övriga nära och kära finns där när det behövs och detta är jag ju så enormt tacksam över. 

  

Idag har det regnat av och till så studierna har prioriterats och detta var välbehövligt då jag ämnar att försöka ligga lite före med läxorna då jag snart ska flyga till min älskade son i Skottland.   Jag längtar sååå efter detta! Min son flyttade dit med sin kära sambo för ca 1 månad sedan och jag är så glad över att dom vill testa vingarna innan dom sätter dig till ro med barn o.dyl. Jag längtar dock väldigt efter dom men så är det när sina barn växer upp och vill prova på vad livet kan ge. Vi mammor får lov att längta men inte hindra. Vi kan däremot hjälpa och stötta när det behövs och alltid älska våra barn villkorslöst. Ibland behöver vi guida våra barn och kanske även visa vägen i vissa lägen. Vi kan visa med klarhet vad som är rätt och fel. Min son sa till mig för ett tag sedan: " mamma du har alltid sagt: "gör om gör rätt" när vi gjorde något galet. Dessa underbara barn :) jag känner mig verkligen rik när jag tänker på mina barn och barnbarn! 

  Nu säger jag natti igen och önskar er alla en god natt och en trevlig kommande tisdag med allt vad den innebär. Var rädda om varandra.

Kram Ingela 

Glädje

Ja då är det måndag igen och ny vecka. Helgen som var har varit innehållsrik och det känns som glädje och social samvaro har stått i fokus och detta är härligt för kropp och själ. Jag och min sambo har umgåtts med kära vänner både fredag och lördag kväll, shopping i stora staden hela lördagen och igår så fick vi njuta av sol och bad. 

  Igår kväll fick vi också klämt in en "power walk" på 5,5 km som gick igenom skog med kuperad terräng, igenväxta stigar, sandstig, grusstig och till sist asfalt. Jag är inte vältränad än, så denna promenad var otroligt kämpig men jag har en sambo som stöttar och talar om att jag fixar det och detta är så skönt! 

  Dessa promenader gör att jag mår så himla bra efter. Jag har Fibromyalgi och värk dygnet runt, men efter varje gång jag har promenerat så håller sig den värken borta i flera timmar. Jag säger det om igen....tänk då hur skönt det ska bli när jag också är lättare!!! Den bank jag nu sparar all styrka, vilja, energi och "jag ska lyckas- tankar i är så laddad så jag välkomnar verkligen den 16 september. 

  Det känns i både kropp och själ att det är dags att ta farväl av "gamla" Ingela och jag välkomnar "nya" Ingela. 

  

  Jag har också börjat att prova mig fram gällande vilken sorts flytande kost jag ska dricka. Jag har beställt ett provpaket från en leverantör som jag nyligen testade och den sorten smakade så gott! Det finns många leverantörer och märken men i mitt fall gäller det ju en väldigt lång tid jag ska gå på flytande kost så smaken är så viktig! Jag får se vilken det blir, detta ska också bli spännande.

  Nu ska jag be att få tacka för mig för studierna väntar på att få bli överfallna av min penna :):), ingen ro, ingen vila :), men kul är det och det sprider glädje!

Kram Ingela 

Kroppslig och själslig aktivitet

Denna dagen har kantats av olika aktiviteter som har påverkat mig både kroppsligt och själsligt. Detta är verkligen något som jag måste ta till vara på och komma ihåg under min "flytandekostperiod". Jag pratar om uteaktiviteter. Jag vet att jag i mina tidigare inlägg har skrivit om hur viktigt det är för mig (för alla) med frisk luft och motion. Idag har jag arbetat i trädgården med att både klippa gräs och städat på altanen. När jag stod med krattan i "högsta hugg" :):), så slog det mig hur helt underbart det är att vara ute. Den friska luften strömmar genom mina sinnen och jag landar i en varm våg av behaglighetskänslor. Att göra allt arbete i trädgården lite mer invecklat gör ju att man får kroppen att arbeta lite extra och det är just detta som jag måste tänka på i framtiden. Inga dumma genvägar, bara njuta av att känna hur muskulatur får jobba...summan av att ge lite extra varje gång man rör på sig på olika sätt är viktnedgång och det är ju precis detta som är målet för mig. 

  Tyvärr måste jag dock tänka mig för och skynda långsamt med motionen då min FibroMyalgi får ett utbrott om jag tränar för hårt. Detta resulterar gärna med ett så kallat "skov" och detta ska jag undvika då värken i kroppen blir mycket värre och jag blir mer orörlig. Jag har lärt mig detta genom åren men det händer att min sambo får påminna mig exempelvis att inte klippa hela gräsmattan på en gång (vi har en väldigt stor yta med gräs) utan dela upp klippandet på 2 dagar.

Men...viljan är stark och jag gör ofta för mycket på en gång ändå. Min filosofi är att oavsett min Fibro så är kroppen gjord för att röra på sig och jag känner ju också att jag mår bättre när jag rör på mig. 

  Tänk vad jag kommer att klara av när jag väger mindre...det blir ju inte alls lika tungt att göra olika aktiviteter och jag är övertygad om att värken blir mindre då jag inte belastar mina muskler på fel sätt av för många kilo.

Natti natti alla där ute och tänk på att unna er att tycka om er själva. 

Krama varandra och njut av den kommande helgen :). 

Kram Ingela 

Farväl till maten

Idag har tankarna varit många gällande min kommande period med endast flytande kost. Ibland infinner sig en stor oro över hur i hela fridens namn ska jag fixa detta?...men lättnaden tar över då jag är så säker på att jag kommer att må så mycket bättre när jag väger mindre. Då menar jag inte bara utseendemässigt utan mestadels för att jag inte längre orkar med att vara så tung. Det tar på krafterna och det går ut över så mycket i livet som blir negativt. Jag har idag känt av värk i både rygg och knä och denna värk blir så påtaglig när jag inser att min vikt har slitit så på min kropp. 

  Lyckan är mäktig när jag tänker på att om ca 3,5 månad kommer jag att förhoppningsvis kommer att vara mycket lättare. 

  Jag kommer också på mig själv när jag äter viss mat att jag på ett märkligt sätt tar ett slags farväl för jag är fullt medveten om att jag inte kan äta som jag  gjort fram till nu, efter min viktnedgång. Men när jag tar detta märkliga farväl så kommer den där välbefinnande känslan av att äntligen kommer jag att må bra och på något konstigt sätt känna mig "renad". Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men min övervikt är ju inte direkt min vän...tvärtom...en otrevlig ovän som jag äntligen ska bli av med.

 

  Jag tittade i mina garderober idag då jag städade och insåg ganska snart att min viktminskning även kommer att föra med dig en total utrensning av kläder. Tänk att jag kanske kommer att kunna ha st 38-40...ja, vi får väl se på vilken storlek jag slutar på. Detsamma gäller ju både skor, stövlar och även ytterkläder. Problemet är ju att jag helst inte vill köpa en massa kläder under tiden jag går ner i vikt men jag kan ju inte heller gå runt i för stora kläder... Tankarna är många men alla dessa funderingar slutar alltid med att jag blir glad och ännu mer förväntansfull och på samma gång samlas ännu mer kraft! 

   

Nu säger jag godnatt och sov gott

Kram Ingela 

Uppdatering

Hej igen :)

Så var jobbhelg förbi och skolan startade idag igen. Livet intar sina vanliga rutiner. Vart tog denna sommaren vägen? Jag har jobbat hela tiden på ett korttidsboende och jag har haft det så bra! Fantastiska arbetskamrater och väldigt intressanta arbetsuppgifter. Jag har verkligen inte lidit av att ha arbetat hela sommaren. För att vara helt ärlig har väl det dåliga vädret hjälpt till en del. Nu när vi äntligen har fått fint väder har jag ju möjlighet att välja tidpunkt för mitt pluggande och detta är det bästa med att studera på distans. Jag kan plugga var jag än befinner mig, bara jag har tillgång till dator och jag kan välja när, beroende på aktiviteter på dagen.

  Jag måste dock tillägga att uppgifterna är ganska krävande och inte lätta så när jag väl pluggar så blir det några timmar varje dag och ibland sena kvällar/nätter.

  Jag är väldigt tacksam över mitt beslut att skola om mig till USKA för känslan i kropp och själ efter ett arbetspass är härlig när man har möjlighet att både vårda och hjälpa en medmänniska.

  

Jag har nu kommit igång med promenaderna igen och jag njuter varje gång när jag är ute i friska luften. Det är medicin för hela kroppen och jag har nästintill en euforisk känsla inom mig efter  varje pass. Jag försöker variera mig gällande var jag promenerar för att förhindra att jag ska tröttna. Promenaderna i skogen är de bästa då jag både får uppleva alla ljuvliga dofter, vacker miljö och kuperad mark så när jag svettas av allt kämpande kan jag på samma gång njuta av allt annat. 

  Det närmar sig med stormsteg gällande den 16 september och flytande kost och jag kommer på mig själv att jag tänker 

"Åååhhhh vad gott det ska bli"!! Detta är ett gott tecken och jag är väldigt tacksam över att jag känner så för jag inbillar mig att det går mycket lättare då. 

  Nu är det dags att möta John Blund så jag önskar en god natt.

På återseende :)

Kram Ingela

Studera

God kväll igen :)

Jag är då 51 år i år....hur ska man känna sig då? Finns det någon mall någonstans där man kan hitta varje ålder till vänster och till höger regler för varje ålder :):). Nä..tror inte det. Varför jag börjar så här denna kväll är för att jag tror mig förstå att detta ämne (ålder) har etsat sig fast för hårt i oss. 

  I september 2014 började jag studera till undersköterska. Ett konstigt val säger en del och en del tycker det är häftigt! Men oavsett vad alla tycker så avslutas deras mening (ca 80 % av alla) oftast med.."i din ålder". :):):). Vadå i min ålder?? Jag fattar ju vad dom menar, och jag vet också att ingen menar något illa alls utan dom flesta tycker det är både duktigt och kul! Men dock kommer den där meningen. 

  När jag bestämde mig för att skola om mig gick jag mest efter efterfrågan på arbetsmarknaden i den regionen jag bor. Då såg jag att antingen ska jag bli lärare eller undersköterska. Valet här var lätt!

 Jag skulle aldrig kunna tänka mig att arbeta som lärare men jag är väldigt imponerad över de som har både tålamod och kraft för detta yrke. 

Drömmen om att bli Undersköterska däremot har funnits med inne i önskerummet i hjärnan. Valet var alltså väldigt lätt. När jag nu på tisdag inleder näst sista terminen på min utbildning så är det endast glädje och positiva förväntningar som infinner sig hos mig. Det är så kul att plugga..."i min ålder :):):). 

  När jag då nästan exakt 1 månad senare inleder min viktresa så känns det rätt skönt att ha läxor, prov, uppdrag och tentor att gräva ner sig i när man kanske behöver avledas från eventuella hallucinationer om mat :):)...nä så illa blir det inte men skönt är det i alla fall att alltid ha något att greja med i dom där hungerstunderna.

Nu säger jag natti igen och önskar er alla en fantastisk sömn :). 

Kram Ingela 

Hjältar

Igår skrev jag om att jag och min sambo skulle gå ut i mörkret och se om vi kunde se något meteoritregn...vi gick ut och satte oss jämte varandra mitt i trädgården i varsin solstol och fällde bak ryggarna och stirrade rakt upp i himlen. Jag har nog aldrig sett så många stjärnor och vips kunde vi se detta spektakulära skådespel! Sååå vackert! Vi såg säkert 7 st som brände iväg (jag vet inte hur jag ska förklara bättre). En stor prick flög iväg med en svans av glöd. Helt makalöst!

  Jag har döpt detta inlägg med ordet hjältar. Hjältar kan vara olika människor eller kanske djur också för den delen. I mitt fall så inträffade en incident för en tid sedan och mina hjältar var hemma hos mig ikväll och fikade. En känsla av otrolig tacksamhet finns hos mig för dessa människor. 

  En annan i mitt liv som också är en hjälte, är min sambo. Han är i skrivandets stund ute och släcker en brand. Han är deltidsbrandman i den by vi lever i. Detta larm är det andra bara i dag. Tacksamheten infinner sig även här. Dessa tappra hjältar som kommer till oss alla i olika krissituationer när vi behöver dom. Det kan vara brand, trafikolyckor mm. 

  Idag har jag packat för att åka iväg på jobb över helgen. Jag arbetar f.t extra inom vården då jag utbildar mig till undersköterska. Jag arbetar fredag, lördag och söndag. På måndag bär det hem till byn igen där jag bor. 

  Nu måste jag avsluta och ber att få återkomma i morgon :).

  Sov gott och var rädda om varandra.

Kram Ingela 

  

Musik för själen

Denna dagen har kantats med mycket "själavård". När min sambo kom hem från jobbet föreslog han en tur till en veteranträff ca 1,5 mil från vårt hem. Detta var ett mycket trevligt förslag för vi fick både se och höra både fina gamla bilar och häftiga mc. Åh vilket ljud...musik för själen när dessa mc startar...nu snackar vi ju då mr Harley Davidsson då...:):):)

  Jag ska då erkänna att det fanns många andra sorter dom också var otroligt fina. 

Nästa del av dagens "själavård" bestod av gruppen Rolandz sommarturné 2012, som visades ikväll på tv. Jag älskar musik  som jag blir glad av och detta är så kul att titta på! Robert Gustavsson är ju helt otroligt bra! Ett leende över läpparna en hel timma.

  När jag ändå är inne på ämnet musik så måste jag även nämna att jag fullkomligen älskar att dansa! Tyvärr har min övervikt gjort sig påmind de sista gångerna då jag har tagit en svängom och det är så irriterande att inte kunnat dansa så mycket jag vill på grund av hjärtat har hållit på att hoppa ur kroppen och vart på väg att ta en "hambo" själv...och andningen har lagt sig snodd någonstans i ryggraden...ni kan ju fatta själva...men nu blir det ju ändring på detta med. I och med viktnedgången kommer jag ju att kunna dansa igen! Jippi!!! Musik och dans är verkligen själavård på hög nivå. Jag lyssnar på musik i bilen, när jag städar, bakar, ibland när jag jobbar i trädgården, när jag tar mina promenader, ja så fort jag bara kan.

  

  Nä...nu ska vi ut i trädgården och titta efter meteorregn. Ja...ni läser rätt...:):) dom sa nämligen på nyheterna att chansen var stor att se detta fenomen mellan kl 23-04 ca. Så ut med er och kolla! 

Jag säger tack för idag med ett leende på läpparna och önskar er god sömn.

Kram Ingela 

Mer tankar

Nu är det dags igen...

  Nu har mörkret lagt sig över byn. Tänk att det börjar mörkna redan vid 21.30. Det är lite kyligt ute och den där speciella nattluften som kommer när det börjar att ändra årstid till höst börjar att kännas påtaglig...

  Tänk...snart kommer vi in i "värmeljusårstiden" som både är tråkig på grund av att dagarna blir kortare men jag måste erkänna att jag njuter av hösten. Här blir nämligen ett av de svårare klimakterie besvären något bättre. Vad menar jag då? Jo, dessa meningslösa, tröttsamma och våldsamt irriterande vallningar blir nämligen något färre. Man behöver inte bli sjöblöt av svett så det fullkomligen droppar från ansiktet, så ofta. Undrar just hur länge jag ska behöva plågas av detta vidriga tillstånd. Men...när jag tänker på det så finns det ju dom som har det värre i denna ålderns problem. Min önskan är ju såklart att dessa problem blir bättre när jag blir lättare och inte behöver "dra" runt på alla dessa kilon. Jag hoppas på det bästa så får vi väl se hur det blir.

  Jag måste dock tillägga att jag är förskonad från andra kanske jobbigare problem som många får i klimakteriet. 

  

  Jag har kört bil ganska långt idag och när jag gör det (vilket händer ganska ofta) så finns det ju tid för tankar och funderingar. Har man då underbar musik i öronen så går tiden fortare och "vips" så är man framme. Denna gången fördes mina tankar till den fantastiska känslan som infinner sig när jag har börjat att gå ner i vikt och kläderna börjar att lossna! Ååhhhh vad jag längtar! Jag är dock lite orolig för kilona sitter ju som "lim" bara man kommer förbi 50. Känner fettet av att kroppen blir 50 år eller vad är det frågan om kan man undra...hahaha

  Nej, allvar nu...men det är ju konstaterat att det är svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir. Detta har jag ju märkt. Tänk, när man var 30 så var det sjutton inga problem att fixa bort några kilo...jaja..

  Bättre sent än aldrig. Nu ska kilona bort i alla fall, oavsett ålder. Jag ger mig inte denna gången.

Önskar er alla en god natt, sov gott. 

På återseende...

Kram Ingela

Lite av varje...

Nu skriver jag igen när timman är sen...ett skönt avslut på dagen innan jag ska sova har jag förstått på mig själv. Att skriva av sig lite tankar och upplevelser mår jag tydligen bra av och förhoppningsvis blir även sömnen bättre med tiden. Jo...det är ju faktiskt så att oro över olika saker gör ju att i alla fall jag kan ha svårt att falla i sömn och även att jag ibland vaknar "femtielva" gånger per natt. Oron jag pratar om är faktiskt ganska ofta vikten och kroppsliga värden som har förändrat sig till det värre sedan jag har gått upp i vikt. 

  Jag har alltid haft lågt blodtryck i hela mitt liv. Men inte nu...jag upptäckte att mitt blodtryck var för högt när jag var i ett annat ärende hos doktorn. Snacka om "wakeupcall"...

  Mitt blodsockervärde har också stigit. Ännu en påminnelse att nu är det verkligen dags att gå ner i vikt. Kirurgen jag träffade på Obesitasavdelningen sade att om jag ingenting gör åt min vikt nu, kommer jag att vara diabetiker inom ett år! Paniken steg ofantligt! Dessa ord tänker jag också väldigt ofta på. 

  Jag har ju så många viktiga anledningar att gå ner i vikt och det är bland annat dessa anledningar som gjort mig väldigt rädd. 

 Jag vill inte bli allvarligt sjuk för att jag inte går ner i vikt!! Vad är detta för trams!! Skärpning Olsson!! Ja, det är mycket som far igenom huvudet. 

  En annan sak som också är så ofantligt intressant är hur vi människor tittar på oss själva och hur vi tittar på andra. Vad är det vanligaste vi ser när vi tittar på oss själva? Ja, jag kan bara säga vad jag själv ser och detta är ju inget bra på grund av min övervikt. Jag ser dock inte på andra med samma ögon, utan man är ju så ofantligt upptagen med att kritisera sig själv och alla andra är ju så smala och fina!!

  Man är bra konstig...men synen på mig själv kommer förhoppningsvis förändras när jag går ner i vikt. Nu har ju vi människor svårt att uttrycka något bra om oss själva, vilket är synd för jag tycker faktiskt att vi alla nog hade mått lite bättre om vi kunde lära oss att tycka om oss själva lite mer. Vi alla kanske skulle ställa oss framför spegeln varje morgon och utbrista: "Åh vad vacker jag är"!! Vi alla kanske skulle må bra av det. 

  Nej... Nu måste jag få släcka ögonlocken och få lite sömn...skönhetssömn...hahaha

Natti och sov gott och glöm inte spegeln i morgon!

Kram Ingela 

Tankar

Idag har jag varit på 4-års kalas hos mitt äldsta barnbarn. Jag kan knappt förstå var dessa 4 år har tagit vägen. Men när jag tänker på att tiden går så fort så hjälper detta mig då jag inser att de första tre månaderna med flytande kost kommer ju också gå med samma rasande fart...😊...

  En annan tanke och även önskan jag ofta har när jag leker med mina älskade barnbarn är: "tänk om jag ändå var lite mindre och mer rörlig"...nu inser jag att förhoppningsvis i mitten på december kommer jag också kunna sitta på golvet och leka med dom...utan att nästan kräkas när man ska ta sig ner och upp igen 😊😊. Detta stärker min vilja att lyckas kolossalt! 

  

  Likadant tänker jag när jag ska böja mig ner och knyta mina promenadskor....jag nästan svimmar innan jag är färdig. 

  Mina tankar går också väldigt ofta till min värk jag har i kroppen pga min Fibro myalgi. Jag vet att jag kommer att må mycket bättre när jag har blivit av med alla kilon. 

  Summan av allt blir ju fantastiskt! Det är denna tanken som måste bära mig igenom de (säkert många) helvetes dagar som kommer att infinna sig då jag säkert är nära att ge upp. Men inte då!! Jag ska klara det!!! 

  Jag var på KappAhl för ett tag sedan med min dotter. Redan då visste jag vad jag skulle gå igenom i höst. Jag har ju under en ganska lång tid fått hålla mig på den där plussizeavdelningen gällande storlekar och känslan när jag går över till avdelningen för vanliga storlekar infann sig ett lyckorus. Alla dessa fina kläder jag kommer att få plats i! 😊 Denna känsla sitter också kvar...och som jag ska tänka när dom svåra stunderna kommer.

  Nu säger jag natti 💤 och önskar er alla en bra kommande vecka även om eventuell semester är slut och vardagen knackar på dörren igen efter lång ledighet. 

  

Kram Ingela

Inledning

Hej alla där ute...

Detta är mitt första inlägg i min nya Blogg. Varför har jag då börjat blogga kan man undra?

  Jo...för det första ska jag genomgå en stor förändring i mitt liv med början den 16 september 2015 då jag ska inleda en period av flytande kost i 3 månader i samråd och stöd från Obesitasavdelningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Efter dessa 3 månader kommer jag att börja väva in 1 måltid var tredje månad. Projektet kommer att fortlöpa ca 1 år. Min läkare sa till mig att "se det som att du kommer att starta om din kropp". Jag tänker mycket på dessa ord. Starta om...
  Detta är ju inte endast ett s.k 1-årigt projekt för mig utan faktiskt en början på "resten av livet resan". Jag lägger inte ner all denna kraft och energi på detta projekt under endast detta första året och sedan börjar äta som jag gjorde innan...Då blir det bara spill av kraft och energi.
  Jag är också fullt medveten om att det inte blir en "enkel" resa men jag har mobiliserat så mycket styrka, positiva tankar och är så himla "taggad" så jag SKA LYCKAS!! För er som inte känner mig så kan jag också meddela att jag är ganska enveten...:)

  Denna förändring kommer troligtvis (och förhoppningsvis) att göra så jag förlorar ganska många kilo. Jag har under ca 1 år funderat och gått på flera samtal på Obesitasavdelningen, Sahlgrenska med både sjuksköterska, dietist och faktiskt också med en kirurg. Vid dessa samtal har jag fått ställa alla dom där frågorna som man går runt med och kanske inte vågar fråga annars...jag ställde dom ändå. Detta är ett måste för alla anser jag för det är just dom där innersta frågorna man går runt med som är så viktiga att ställa. Jag måste också ge en eloge till denna fantastiska personal på Obesitasavdelningen för dom är verkligen guld värda.
  Jag har också ett enormt stöd från mina nära och kära och detta är jag enormt tacksam för.

  Min viktnedgångsresa vill jag skriva om och förhoppningsvis kan mina ord, upplevelser och tankar göra både att jag själv kan ta mig igenom min viktminskning med bra resultat men också andra som kanske är i samma sits kanske kan ha nytta av det jag skriver och upplever. Vi kan hjälpa varandra...

  Jag kommer inte endast att skriva om min viktnedgångsresa utan också lite blandad kompott gällande både barn, barnbarn, studier vid 50 års ålder och sist men absolut inte minst...klimakteriet...
  Klimakteriet är faktiskt en ganska så rejäl resa i sig själv och jag kommer garanterat att göra många inlägg gällande detta kombinerat med min viktresa.
 
Jag avslutar här och återkommer inom kort :)
Hej på er och hoppas ni får en fantastisk resterande helg.
Kram Ingela