Ja nu var det några dagar sedan jag skrev i min blogg men desto mer att skriva idag :). Dessa dagar har kantats med mycket glädje och då mår jag ju så himla bra. Jag har fått äran att passa mina bägge barnbarn (4 år och 10 månader) över hela helgen och jag kan ju meddela att man verkligen fick "bekänna färg" :). Jag insåg ganska snart att man inte är 30 längre....kraft, ork och energi har jag ju men inte på samma sätt som när mina egna barn var små. Jag njöt dock av varje sekund som jag fick vara med mina små barnbarn. Bara en sådan sak som att få vakna av att en lite 10 månaders baby petar mig på kinden med sina små knubbiga små fingrar och ger mig det underbaraste leende, när klockan är 06.10 på en lördag morgon, då man vaknar är så ljuvligt! Ett uppvaknande som är medicin för hela själen. Må bra hormonerna spritter i kroppen i dessa lägen. Kärlek på hög nivå!
Likadant är det när min lille 4-åring sätter sig i mitt knä och plötsligt ger mig en puss på kinden och utbrister "älskar dig"...Jag blir knäsvag och svarar såklart tillbaka "älskar dig med mormors prins".
Jag har skrivit förut om att jag har så mycket i livet att vara tacksam över och när jag får vara med mina barn och barnbarn och får så mycket kärlek så inser man om och om igen hur "rik" man är. Mina barn är vana vid att jag alltid har gett/ger dom mycket kärlek och då också mycket pussar och kramar. Jag kan gå genom eld och vatten för mina barn...
Mina barn stöttar mig verkligen i min viktresa jag gör nu för dom vet hur mycket det skulle betyda för mig att göra mig av med min övervikt. Jag har idag varit på sjukhuset och vägt mig och nu förlorat 11 kg sedan jag startade min viktresa. Jag är så otroligt tacksam över att allt flyter :) som det ska och att jag verkligen har den där kraften och orken. Jag börjar att tro på att jag verkligen klarar de 7 veckorna jag har kvar. Tänk...mina kläder sitter löst nu, hur ska dom då sitta när jag är klar??? Jag kan ju inte ha dom då...jag får köpa en ny garderob...jag har svårt att tänka mig in i den situationen att inte behöva handla kläder på den avdelningen för lite större män och kvinnor. Jag har inte handlat kläder på den andra avdelningen på många år...Dock är jag mycket tacksam över att klädaffärernas designers de sista åren verkligen har lyckats att "tuffa till" kläderna i de större storlekarna. För bara några år sedan så var det mycket tråkigheter som hängde i affärnas "big size" avdelningar och detta var mycket tråkigt. Bara för att man är överviktig ska man inte behöva att klä sig varken slarvigt eller tråkigt och färglöst.
Jag har nästan alltid klätt mig i svarta kläder då jag alltid har inbillat mig själv om att jag har sett smalare ut i svart. Det är nog många som känner igen sig när jag skriver så. Idag när jag klär mig så vill jag sträva efter att allltid försöka mixa det svarta med en annan gladare färg. Jag är övertygad om att färgen på sina kläder ibland visar vilket humör man är på. I alla fall är det så med mig. För tillfället är min garderob väldigt begränsad då jag är emellan storlekar och tappar vikt ganska snabbt och detta gör att jag får axeptera att ibland gå runt i för stora kläder ett tag till. Men jag gör gärna det när jag ser framåt och inser att jag kommer att kunna dra på mig de där häftiga jeansen i st 38 och sedan slinka in i en fräck tröja som inte nödvändigtvis slutar nere på låren för att dölja utan kan sluta till och med ovanför "baken" :) då jag inte behöver vara orolig för att någon övervikt kommer att synas för då kommer jag inte att ha någon övervikt. Åhhhh jag vågar knappt tänka tanken...
Jag har också funderat mycket på varför jag klarar VLCD perioden så mycket bättre denna gången (jag har ju gjort en del tappra försök förut) och jag har såklart mycket att tacka Sahlgrenska för men också väldigt mycket att tacka Slanka för deras smaker på all flytande föda. Om igen konstaterar jag att det hade varit svårt att stå ut så länge på flytande kost om det inte smakade gott. Jag är fantastiskt tacksam för att i den där provpåsen, som jag fick av kirurgen innan min viktresa började, innehöll några provpåsar från Slanka. Tutti frutti smaken var den första jag smakade på och direkt insåg jag att detta var en smak som kommer att hjälpa mig igenom min VLCD period. Så är också fallet. Varje dag dricker jag minst en. Sedan försöker jag variera och de andra smakerna är också goda men just tutti frutti smaken är fantatsiskt god.
När jag hade vart på SU idag och sms:ade resultatet till min sambo så svarade han: Fantastiskt, karaktär som f....n :):). Det är tur att han ofta sätter ord på mitt kämpande för jag har ju inte direkt tänkt på att jag har karaktär. Jag har ett mål i sikte och detta målet ska jag nå. Så ser jag på det och agerar efter detta. Varför jag kan detta denna gången vet jag inte men jag behöver kanske inte förstå varför utan jag koncentrerar mig på att lyckas istället. Jag har märkt på mig själv att jag inte har behovet att analysera för mycket utan jag: (som vanligt) reagerar, konstaterar och agerar...
Dessa ord följer mig och jag är tacksam över att kunna använda mig av dom på ett sådant sätt att dom hjälper mig.
Nu återgår jag till pluggandet igen och jag säger som vanligt: på återseende! :)
Kram Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar