Ja nu är även denna helg till ända och även snart veckans första dag, måndag. Tänk...på onsdag har jag varit på VLCD kost i hela 14 dagar...snacka om att tiden går så det ryker. Denna helg har gått väldigt fort men den har varit trevlig då jag har umgåtts med barn och barnbarn. Fantastiskt väder har vi också haft och jag har försatt mig i nya situationer som har gått väldigt bra. Vi har varit på café igår och jag fick för första gången fixa i ordning min dryck där och detta gick ju såklart bra. Jag funderade över min situation och insåg att jag verkligen har kommit långt i mitt beslut att nå min målvikt. Alla bakverk, kakor och bullar såg ju fantastiskt goda ut men jag funderade överhuvudtaget inte på att jag skulle äta något. Jag har skrivit om detta fenomen innan men åter är jag förvånad över min reaktion. Jag registrerar, konstaterar men inser att detta gjorde mig överviktig. Jag är i detta läge inte sugen.
Jag har idag dock haft en sämre dag. Jag kämpar idag. Jag är lite yr från och till men inte så det känns som om jag ska svimma utan bara lite ostadig ibland. Känner mig sugen på allt...jag kämpar idag.
Jag tar till Cola zero som substitut och jag har haft mina barnbarn med dotter på besök hos mina föräldrar och jag stod till och med och lagade lunch till oss alla...jag kämpar verkligen idag.
När jag stod där vid spisen hade jag inte ont av det för jag har för tillfället en längtan efter fisk :) och denna längtan efter mat varierar så nästa vecka kan det vara en annan längtan. Jag kämpar som sjutton idag!!
Jag skriver det om och om igen för jag behöver skriva av mig detta. Detta hjälper mig och det är ett tips till er som kanske går igenom samma som jag eller kanske andra människor som kämpar med andra svåra saker i livet så kan det hjälpa att skriva av sig sina bekymmer. Man tar problemen ur kroppen på ett sätt och får ner det på ett papper så kan man skåda sina bekymmer på ett annat sätt än att gå och bära på dom. Det är precis som om man kan bearbeta och förstå sina problem bättre.
När jag tänker på hur bra perioden har varit sedan mitten på september så får jag ju ändå vara mycket tacksam. Det hade nog varit konstigt om jag överhuvudtaget inte alls hade stött på problem. Jag är dock väldigt glad över varje dag som går och men jag är mycket noga med att inte tänka 10 veckor fram. Jag måste tänka 1 dag i taget. Jag kämpar idag!
Jag har ställt mig på vågen nästa varje dag sedan jag startade och detta rekommenderar jag inte. Jag gör inte detta nu och jag kommer att försöka vänta till nästa vägning som är den 19 oktober. Det kan bli en lite hets att väga sig varje dag och skillnaden är inte speciellt stor från en dag till nästa dag.
Jag känner dock på kläderna att det händer saker med vikten. Detta räcker ju faktiskt och min kropp håller sakta men säkert på att bli av med övervikt och oavsett hur mycket och hur fort så är mitt mål att må bra och känna mig sund. Det får ta den tid det tar. Jag ser verkligen fram emot att "lära mig äta" efter dessa 12 veckor men det är inte bara för att jag endast dricker nu utan för att jag är genuint intresserad av hur jag i fortsättningen kan hålla både vikt och sund kost där jag får i mig alla näringsämnen. Jag säger inte att jag aldrig ska kunna unna mig en t.ex. glass på sommaren, men jag ska ha kontrollen på mitt intag av mat och det ska INTE vara maten som ska ha kontroll över mig!
När man går igenom det jag gör just nu lär man sig massor om sig själv och detta är väldigt nyttigt. Man får testa många sidor av sig själv. Självdisciplin är ju den stora sidan och att försöka kämpa med att hela tiden se målet framför sig när man ställs inför de svåra situationerna, där det kan vara lätt att falla tillbaka ner i "gropen", är också en mycket viktig del.
Jag har genom åren försökt med väldigt många olika dieter för att gå ner i vikt. Jag kan väl säga för att vara ärlig, "you name it, I´ve done it". Jojo bantning har varit vanligt och detta har ju resulterat i att jag har kanske gått ner 10 kg och sedan gått upp 15 igen. Mitt liv i ett nötskal. Nu tänker ni säkert: Vad skulle vara så olikt denna gången då? Jo...denna gången har jag blivit rädd. Mitt blodtryck blev högt plötsligt, efter att haft lågt blodtryck i alla år, jag fick även sockerintolerans. Min läkare sade till mig att gör jag ingenting åt vin vikt nu så har jag diabetes inom ett år. När jag gick därifrån så mådde jag fruktansvärt dåligt och var så arg på mig själv! Vad i hels....ke hade jag gjort med mig själv! Hur kunde jag låta det gå så långt??? Jag tänkte tillbaka och det var 2 orsaker som förstås hade en del med det att göra nämligen, övergångsålder och att sluta röka. (Den största orsaken har jag dock medverkat till alldeles själv, nämligen att jag har ätit mer än vad jag har gjort av med.) Men det är i precis dessa lägen man ska anstränga sig ännu mer för jag visste ju egentligen effekten av dessa ting. Jag kommer att gå upp i vikt! Nu har jag ingen lust att gräma mig och må dåligt över tider som varit utan jag har istället tagit detta till mig och förändrat min situation genom att ta emot hjälp från sjukvården. Men en sak som jag var tvungen till var att acceptera att jag måste göra något åt min vikt och detta omgående.
Nu ska jag plugga några timmar igen för nästa examination närmar sig med stormsteg och jag är verkligen tacksam över att jag pluggar just nu för jag har "andra" saker att fokusera på just idag när det är som svårast.
JAG KÄMPAR IDAG!
På återseende :)
Kram Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar