Dessa två dagar har inte varit lika jobbiga utan det har varit 2 ganska trevliga dagar då jag har varit sysselsatt med både jobb och umgänge med mor, far, barn och barnbarn. Att umgås med familj och vänner betyder ofantligt mycket för mig och detta medför ju såklart att min VLCD period också blir både lättare och mer positiv. Att stänga in sig och lägga 100% endast på att gå ner i vikt fungerar inte på mig och säkert inte på många andra heller. Jag måste få utvecklas både gällande erfarenheter, kunskaper, intryck men också hela tiden bli utmanad på olika sätt. Då trivs jag bra.
Alla är vi olika och vi ser olika på saker och ting och vi tycker även olika och detta är något som vi skulle begrunda lite mer i vår vardag. Att visa respekt för varandra och för andras kunnande och istället lyssna och lära, om det är något vi inte redan kan, är en verklig dygd hos oss människor som vi borde fundera lite mer över i våra liv och gärna införa lite mer. Likadant gäller det om man själv är duktig på något så borde man inte vara rädd att uttrycka detta för det kan ju hända att man kan förmedla något både bra och kreativt för någon annan.
Jag känner flera personer som inspirerar mig men två av dessa kan jag tänka mig att bara sitta och prata timvis med. När jag sitter och pratar och lyssnar med dom fylls jag med energi och skaparkraft vilket är en fantastisk känsla! Det känns som jag kan övervinna allt! Dessa människor ska man använda sig av i bl.a ett sådant läge jag är nu. Att bli inspirerad av en annan människa är också en styrka att vända sitt liv till det bättre om man nu önskar en förändring. Det kan också ge en kraft att fortsätta när man känner sig lite nedstämd eller sliten. Jag fick på e-mail en bukett blommor ifrån en av mina kontakter på Slanka som en uppmuntran över att det går så bra men säkert också som en stöttning för jag hade en dålig dag just den dagen. Resultatet blev att jag fick mer kraft. Tänk vad ord kan göra mycket. Vi får aldrig glömma att ge varandra "en bukett blommor" då och då (menar bildligt) för det kan verkligen förändra sin medmänniskas dag till det bättre.
I mitt jobb inom vården måste man ha mänskliga sidor som medmänsklighet, empati och respekt men framför allt visa respekt för vårdtagarens integritet. Varje gång jag lämnar min arbetsplats känner jag mig glad och nöjd över att ha kunnat hjälpa och vårda på bästa sätt. Man ger allt man kan. Jag somnar ganska gott på kvällen för att jag har kunnat hjälpa en annan människa som är sjuk.
Jag har också de sista veckorna förstått att det går väldigt bra att jobba på samma gång som jag går på VLCD kost. Detta är jag såklart väldigt tacksam för. Tänk...man klarar mycket mer än man tror. Detta är så fantastiskt!
Jippi!! Jag har världens bästa yrke och jag håller på att gå ner i vikt!! Livet känns mycket spännande! Jag vill också ge ett ord på vägen..."tillsammans lyckas vi" :)
Nu återgår jag till studierna och jag säger på återseende :)
Kram Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar